Under en längre period har vi kunnat ta del av flertalet undersökningar, som alla visar att den offentliga och i viss ån också den privata sektorn, står inför en utmaning -att rekrytera nya chefer. Inom de närmaste 10 åren kommer fler chefer lämna arbetslivet, än nya som vill kliva in i rollen. Jag har rekryterat en hel del chefer, en intressant process, men inte alldeles enkel. Jag ser den som ett tillfälle att påverka verksamhetens framtid och resultat och inte bara ett sätt att ersätta medarbetaren som slutar. Det finns stora möjligheter med en rekrytering, men också många fallgropar, från formuleringen i kravprofilen till löneförhandling.
Jag har sedan förra inlägget, själv blivit rekryterad till ett företag och påbörjar min anställning under mars månad. Ja, det blev en chefstjänst. Igen. Jag skickade ett mail till företagets VD i december 2013. Där beskrev jag kort vad jag hade gjort tidigare, att jag var ledig för uppdrag och om jag verkade intressant fick hon gärna kontakta mig. Vi träffades över en kopp kaffe några veckor senare när hon var på genomresa. Företaget hade då inte något uppdrag, men hon var intresserad av min profil och ville gärna ha fortsatt kontakt ifall något skulle dyka upp.
Ett par månader senare får jag telefonsamtal med ett erbjudande som jag inte kunde tacka nej till. Jag ser verkligen fram emot att kavla upp armarna och kasta mig in i något nytt. Riktigt spännande blir det dessutom, att jobba mot vinst och resultat, på ett sätt som man inte gör inom kommunal verksamhet. Intressant är i alla fall, det sätt jag blev rekryterad på och givetvis återstår det för min nya arbetsgivare att så småningom utvärdera om de har gjort en lyckad rekrytering. Jag påstår redan nu att de har gjort det. Jag får säkert möjlighet att återkomma till det längre fram, kanske i samband med något lämpligt ämne.
När chefer ska anställas, speciellt då första linjens chefer, upplever jag att det finns en tendens att skynda igenom processen, som om att det skulle vara mindre viktigt vem man anställer på dessa poster. Det är ju precis tvärtom. Första linjens chefer är för det mesta den grupp av chefer som är störst i antal, jobbar närmast baspersonal och kund/brukare/patient/medborgare, samt tenderar att vara kvar i sin roll längst. Den rekryteringen är en ganska stor och viktig investering skulle jag vilja påstå! Då borde väl den som anställer, rimligt vis, vara väldigt ambitiös i sitt sätt att leda rekryteringsprocessen. Från början till slut.
Ann Larsdotter Olsson